Anders summerar

Precis en månad har gått sedan vi lossade linorna vid biblioteket i Lomma. Känslan kommer jag inte att glömma så länge jag lever. Jag försökte att titta på er en och en och verkligen registrera och komma ihåg, prata och mysa med er men det var inte helt lätt 🙂 Det var mycket i omlopp men framförallt fanns en värme på kajen som jag har lagrat och som kommer att sitta kvar mycket länge. Tack alla ni som kom och kände och hejjar med oss!

Äventyret hittills har gett oss sin vänligaste sida. Är det någon av er som kommer ihåg en maj med milda ostliga vindar i stort sett hela månaden? Inte jag iallafall. Hursomhelst så har detta spelat familjen Thornblad i händerna på ett fantastiskt sätt. Vi har fått lov att bygga upp fina varma och skrattiga minnen och bilder som vi kommer att använda till max när det börjar tjura ihop sig på saltvattnet. En liten touch av detta fick vi igår när vi gick från Amsterdam till Scheveningen/Haag när vi fick 10-14 m/s akterifrån. Enligt prognosen max 8 m/s. Tidvattnet hade vi räknat rätt på men ändå var vågorna och synintrycken med ögat i nacken något annat än vad vi är vana vid. På sjökortet ser inloppet till Scheveningen ut som en walk in the park. Inte en grynna eller en sandbank så långt ögat når. I Reeds står en liten notis om att vid hårda NV vindar så kan det bli hoppigt i inloppet annars lugnt. Vi hade vind och ström från rätt håll men ändå blev det rätt rufft innan vi kom in innanför murarna vilket är den bästa beskrivningen av hamnen. Jag vågade inte ta ner seglen innan vi kom innanför dessa portar ifall motorn skulle krångla. När det blir sådär blåsigt och skumpigt så hör man inte hur motorn mår vilken man annars blir helt beroende av. Det är förbjudet att segla in pga färjetrafiken men det brydde vi oss inte om det minsta.

Dagen bjöd också på fantastisk segling där Nausica och vindrodret bekantade sig med varandra på allvar. Vind snett bakifrån med ganska grov sjö och vår Sailomat styrde glimrande. Synintrycken för oss vuxna var något annat än kanaler och insjöar i Nederländerna men Tilda och Agnes tjoade och ville ha högre vågor, rätt vad det var så hade de somnat.

Efter att Tilda vaknat ropade hon till och pekade

-En säl!!

Det var helt klart en säl, den hade precis fångat en stor fisk som den slet i stycken framför våra ögon. Nytt stoff till livets skola.

Energinivån har, efter att ha dippat en del efter avresan, börjat komma tillbaka. Vi lämnade Lomma med en hel del kvar att göra på Nausica. Nu börjar det så sakta bli kul att jobba med båtrelaterade problem igen och vi börjar komma i fas med vårt hem i det nya livet. Till och med träningsplanerna börjar att bli verklighet. Några löprundor, lite utegym och, Henrik, simträningen i havet har hommit igång!

Bit för bit inser vi på ett annorlunda sätt vilka goda vänner vi har hemma. Vi har fått en enorm respons på bloggen, via SMS, telefon, mail mm från vänner och intresserade. Långt mer än vad vi hade förväntat oss. Jag sa det ett antal gånger innan vi lämnade, men en annan insikt är också att jag jobbar med mina vänner. Att det ska ta så lång tid att fatta det…

Hittills har vi seglat ca 550 nm och allt har fungerat enligt skepparens plan. Många hundra timmar är nedlagda på att få hårdvaran att fungera när det behövs och det känns som att det betalar sig. Till och med loggen har vi lyckats få att snurra igen efter ett antal dykutflykter. Jag har hittills förlorat alla sten-sax-påse med Linnéa, eller rättare sagt alla utom en men där hon köpte sig fri från sin tur att dyka genom att utlova massage 🙂 Vi har också fått ovärderlig hjälp från familj och vänner med soltakssömnad, svetsarbeten, sjösättning i snöglopp etc, etc. Det är förvisso lite polering mm som kvarstår innan vi kan sudda ut Mad Max-looken helt 🙂

I Leuwaarden, en av de vackra städerna längs Stande Mastroute fick jag syn på något,

-Var det inte en dansk flagga på en båt med soltak?
-Joo
-Ser de inte rätt nyfikna ut?
-Jooo…
Jag vänder och säger hej!

Vi planterar oss långsides och pratar, i säkert en timme. Vi har träffat en dansk/schweizisk familj med två barn i samma ålder som våra, och som har precis samma förutsättningar och liknande planer som vi. De har hyrt ut sitt hus i Köpenhamn och testar! Efter vår första träff så har vi följts åt och solat, badat, delat planer och så smått börjat lära känna varandra. Vi kommer helt säkert att följas åt!

På upplevelsesidan i övrigt så har vi blivit bordade av kustbevakningen en gång till, sett Amsterdam med känslan av att ha seglat dit (!), träffat vänner hemifrån, jag har inte fått mer fisk trots tappra försök, vi har haft äventyrsfrukost, barnen har lärt sig att bada/hoppa från båten, vi har fastnat i sjögräset i Ijselmeer, vi har kört kanaltur med jollen rätt igenom Red light District där barnen somnade i jollen (22.30) slussat ett antal gånger och mycket mer.

…och förresten, en bit av den danska osten finns fortfarande kvar på jäsning…