Vi försöker hitta våra sjöben

När vi vaknade på morgonen i Dragör hände det som så många sagt till oss skulle hända. Vi tog helt slut! Alla månaders slit för att få båten i skick och spänningen som släppte när vi sagt Hejdå kom nu ikapp oss. Så en strålande solig söndagsmorgon satt vi i sittbrunnen och bara koncentrerade oss på att andas! Hela kroppen värkte efter alla konstiga ställen som vi vecklat in oss i för att installera nån pryl/städa nåt skrymsle eller undersöka nån liten gömma.

Barnens energinivå synkade givetvis inte de vuxnas, det har ju aldrig hänt hemma så varför skulle det vara nån ändring på det nu?! De ville bada, gå på upptäcktsfärd och, såklart, få den utlovade frukostglassen. Och tur var väl det. Så, en stund senare stod vi och tryckte våra näsor mot kioskfönstret och när butiken öppnade visste vi precis vad vi ville ha!

Därefter tog vi en lugn dag. Vi utforskade Dragör, vi sov lite middag och vi andades! På kvällen fick vi underbart besök av vår fina vän Elias. Han har varit, och är, en stor inspirationskälla för oss i den här resan och har redan hjälpt oss så många gånger med kluriga problem och prylar! Och barnen tok-älskar honom! Tillsammans med Elias seglade ytterligare en båt in och vi fick lära känna Tom och Micke också. På kvällen stuvade vi ner oss i Nausicas sittbrunn och hade tacco-fest och diskuterade livet. Det är verkligen inte varje dag som man hittar människor som är så enkla och kloka. Diskussionerna var djupa och plötsligt kändes det som vi känt varandra längre än bara några timmar. Tack för en underbar och väldigt lärorik kväll! Precis så här vill jag ha sittbrunnen genom hela resan!!

Nästa dag kände vi oss redo för segling igen. Anders frågade vart jag ville segla nånstans. ”Sätt kursen på 180 grader bara”. Sagt och gjort

Dagen började återigen med ett stilla spegelblankt hav och motordunket blandades med barnens glada utrop när pysslet plockades fram. Eftet ett par timmar fick vi lite vind och äntligen kunde vi sätta segel! Tystnaden som uppstår när motorn släcks och båten plöjer fram i symfoni med vinden och vattnet, den är så otroligt befriande! Vi njöt.

Vi hann njuta rätt länge ändå innan vi blev påminda om det uppenbara i att det var första seglingsturen för säsongen. Vi var som nyförlösta kalvar där vi stapplade fram och slog i allt som går att slå i på en båt. Underben och tår blev snabbt både blodiga och ömma. Den enda som hade koll var Tilda som slängde sig som en cirkusartist runt tampar, förrädiska kanter och trösklar. Många nya pedagogiska svordomar föddes denna dag. En gammal sjö gjorde färden emellanåt rätt rullande och skumpig. Den här gången klarade jag mig men vår tappra Agnes blev den som gjorde fisken lycklig. Som tur var så kunde hon efter ett par omgångar somna ifrån alltihop. När hon sedan vaknade var hon på strålande humör och vi drog igång ett hejdundrande disco ombord. Vi fick en grym högtalare av Daniel och Caroline i resepresent och den har redan förgyllt många stunder i båten. Här rockar vi gärnet medan Anders försöker sig på en tupplur.

Vi fick fantastiska livselar av Lars och Lisbeth, barnens farmor och farfar, som gör att barnen hela tiden sitter fastspända i båten men slipper de stora flytvästarna när det är lugnt väder. Så ingen behöver känna oro för den här bilden, barnen sitter fastspända. Men är tillräckligt fria för alla disco-moves!

Idag ligger vi still i Klintholm. Vi övar tyska med våra båtgrannar, badar i havet och tränar tårtbak inför pappas födelsedag! Och somnar i sanden till havets brus.