Berusad på livet!!

Det senaste dygnet har varit helt fantastiskt, omtumlande och alldeles galet. Vår sista kväll i Sverige på ett antal månader hade nog kunnat vara en kväll full med nerver. Men istället fick vi besök av ett par fina vänner som gjorde kvällen lugn och avslappnad.

Vår egna och underbara skeppsdoktor Nicolina kom förbi efter jobbet och med sin blotta närvaro gjorde hon både mig och Anders lugna och fick tankarna på rätt håll. Förra gången hon var i vår båt regnade det epoxi från tak och fönster. Vilken annan människa som helst hade gett kommentarer om detta märkliga kaos som då rådde. Nicolina höjde knappt på ögonbrynen och hennes och våra barn lekte lika obekymrat som sist medan jag och Anders svettades i en mindre panikattack!

Vi hade också vår goda Nyzeeländska vän Daniel hos oss hela natten i båten. Han som på nåt magisk vis lyckats boka om sina flygbiljetter till Sverige för att kunna vara med oss. Jag vet inte hur många gånger hans enkla och naturliga sätt att se på livet fick mig lugn och säker på att det vi gör just nu och här är rätt.

När jag vaknade imorse kände jag nån slags förväntan som jag har svårt att beskriva. Nerver fanns där absolut. Men det fanns också en sån underbar känsla av glädje, äventyr och tacksamhet över att få möjligheten att prova på detta. Att få lov att spendera så mycket tid med mina fantastiska barn och man. Att få dela alla dessa intryck med de jag älskar allra mest är något jag är obeskrivligt tacksam över.

När klockan sedan började närma sig 13 och vänner, kollegor och familj anslöt var känslan magisk. Jag har kramat, skrattat och gråtit tillsammans med de allra finaste människor man kan tänka sig idag. Alla ni som kom till oss och alla ni som ringt/messat/tutat och ropat lyckönskningar, stort stort tack för all support i detta. Vi skålade tillsammans på kajen och jag kände mig så berusad på livet, tack vare er alla!

A

Att lossa på förtampen när det skreks heja-rop och sköts sallut är en once in a lifetime upplevelse. Som Anders senare reflekterade över, det här kan bara jämföras med all den kärlek som vi fick ta emot på vårt bröllop. Hela kajen följde oss med vinkande människor. Vi hade båtar som körde med oss och även ifatt oss för att tuta och slänga lyckönskningar åt oss. Den känslan som den här dagen har gett mig kommer jag aldrig nånsin att glömma. Även om vi skulle stanna någonstans på vägen och inte vara i närheten av att ta oss över något hav över huvudtaget, så har den här dagen gett så otroligt mycket redan. Innan vi ens lämnade Sveriges gränser så fick vi uppleva något magiskt. Och det är tack vare er alla som stöttar och tror på oss i det här.

Efter att sedan ha tagit oss över ett stilla och spegelblank Öresund kom vi så till vårt första mål, Dragör! Vi tuffade in i en mysig hamn och plötsligt började folk vinka åt oss. På ena sidan togs det kort och båten vid sidan om oss gav oss lyckönskningar och berättade att de läst om oss i Sydsvenskan. När vi väl lyckats få i oss och två otroligt uppspelta barn lite kvällsmat så tog all energi slut. Barnen lovades frukostglass och mannen somnade vid nattning. Själv sitter jag nu och powernjuter av havsluft, sommarkväll och drömmar!